|
Tollarträff i Varpsjö 13 mars
2010
En inbjudan från
Annica att komma upp till Varpsjö och träna hund kom och det blev jag,
Jennie och Lena som hade möjlighet denna lördag att åka upp till vackra
Varpsjö, 3 mil innanför Åsele. Vi packade in oss tidigt på lördag
morgonen i Lenas bil, med 5 hundar (Kaizer, Easy, Casper, Phoenix och
Dice), förväntansfulla Väl uppe hos Annica där hundarna Bork och Figo
tog emot oss glatt, så fikade vi och la upp dagens träning.
Först på agendan;
Lydnadsträning.
Alla hundarna fick
träna på det som kändes angeläget. Vi har olika behov och är på olika
nivåer. Ett ekipage åt gången äntrade lydnadsplanen och fick råd och
tips. Efter detta så bjöds det på god lunch, mums. Vi var så hungriga!
Apportering; Annica
hade tinat fågel och det var med spänd förväntan;
Skulle våra
ringrostiga hundar ens vilja apportera dom?? Men bar fågel gjorde dom
allihopa Nu gäller det att var och en jobbar vidare, om det ska bli
någon start... Hårdhänt i mun, nosar av och tuggar lite på viltet innan
upptag, ajabaja....Easy du var värst! Upptag och avlämning, där finns
att jobba och förbättra, men viljan finns hos alla det stod klart.
Roligt var det och tiden flög iväg, vi tog en liten fika innan vi
rattade bilen tillbaka till Övik helnöjda med dagen.
Tusen tack för denna
dag Annika, menar du allvar så kommer vi upp igen. Varpsjö i sommarskrud
det ser vi framemot!
/Ulla
Hummelvikarnas
kennelträff lördag och söndag 26-27 september 2009
Jag måste bara skriva om vår
härliga kennelträff i helgen som varit. Carina och Lena hade ordnat en
super helg för oss tollartokiga människor.
Dag 1; lördagen var vigd till en gräsplan mitt i Köpmanholmen, vi möttes
upp kl 10.00 och avslutade kl 16.30.
Först på agendan var
”Handlerkurs” med Viktoria. Alla hundar med förare fick lära sig hur man
”klappar upp” sin hund och hur man visar hunden för domaren. Att klappa
upp sin hund menas att man stryker hunden från huvudet ner till ankeln
och där lyfter upp benet för att sätta till dom rätt. Detta upprepas för
varje ben. Hunden blir lugn av beröringen och succén är given J.
Lunch i det gröna, god lasagne
med tillbehör:)
Efter lunch så blev det
lydnadstävling. Eva från Örnnästet kennel var vår domare för dagen och
hon dömde oss i klass 1 och 2. Det var 6 hundar i klass 1 och 5 hundar i
klass 2. Vinnaren var den som fick mest poäng vare sig det var klass 1
eller 2. Vinnaren och kennelmästare 2009 blev Sara och Gioia. Ett stort
grattis till er, ni var jätteduktiga, nu blir det till att försvara
titeln vid nästa kennelträff :)
Fika i det gröna och
prisutdelning till alla duktiga ekipage. Carina höll i prisutdelningen
och korade alla duktiga hummelvikare som erövrat titlar i olika
kategorier. Fotografering fick avsluta dagen, en och en och i grupp det
tog sin lilla tid, puuhh.. men bra kort blev det. Titta in på Carinas
hemsida så får ni se kort
http://www.hummelviksgarden.com
Dag 2; Lördag startade hemma hos
Carina. Lena Fjellstedt var vår instruktör för dagen. Lena och Harry har
tävlat i Jakt och har ett tredje pris i ÖKL B-prov retriever, så vi var
väldigt nyfikna på vad dagen skulle bjuda på. Det blev Tolling, Yippe!!
Vi åkte ut SSRK:s klubbstuga i
Bredånger. Hängde upp gömslet vid strandkanten, preparerade markerna med
ett sök och ett linjetag. Det Tolling-prov som vi denna dag skulle få
prova på bestod av tolling vid strandkant, vatten apportering, ett sök
och ett linjetag. Lena och Harry visade oss hur det kan gå till, viktigt
är själva promenaden ner till gömslet. Smyga sig fram är det som gäller.
Gärna att föraren går några steg och stannar upp och hunden smyger upp
bredvid. Upprepa så ända fram till gömslet.
Att ha med sig flera föremål att
kasta för själva tollingen är viktigt, skulle det vara så att hunden
inte markerar det kastade föremålet så är det bra att ha flera med sig
och då kunna kasta en till. Skytten som befinner bakom gömslet bestämmer
hur tollingen ska gå till, och säger: 3 till vänster. Då kastar man tre
markeringar till vänster, hunden springer ut snabbt och hämtar föremålet
och springer tillbaka in bakom gömslet. När de 3 markeringarna är
kastade så ska hunden lägga sig ner och kunna koppla av en liten stund.
Därefter kan skytten säga 2 till höger och då gör man om samma procedur
till höger och därefter får hunden lägga sig ner. När det sedan är dags
att skjuta så sätter man upp hunden och gör den uppmärksam att något ska
hända. När sedan skottet gått av och fågeln alt dummien landat är det en
sedvanlig apportering in med bytet.
De hundar som var med och
testade var Harry, Tonic, Gioia, Doris, Easy och Casper. Alla hundar var
triggade för sin uppgift och alla gjorde ett gott arbete, utefter sin
egen förmåga. Det var nytt för alla utom Harry så jag tycker dom gjorde
det otroligt bra. Att lära sig smyga det fick vi rådet att träna på
hemma, inget som våra glada hundar tyckte det fanns tid till...
Vid linjetaget så var det lite
svårt, det var ett nytt område och ingen av hundarna hade någon vetskap
om att det fallit något där. Eftersöket fanns i ett ganska stort område
så det gällde att hundarna vågade sig ut och leta. Dessutom så fanns det
flera tunga apporter så det var spännande att se om allt skulle plockas
in.Med Lenas hjälp fick alla hundar lyckas och det är det som är
viktigast när man tränar.
Vi fick alla en hel del tips och
råd för vår fortsatta träning, så jag tror jag kan prata för alla att vi
var helnöjda med dagen. Dessutom fick vi ett gömsle med oss hem för
fortsatt träning..
Tack duktiga och snälla Lena och
Carina som ordnade allt detta.
Av Ulla den 28 september 2009
Easy och Casper
blir MH beskrivna
Upp i ottan och iväg i bilen, nu
var det äntligen dags för MH. Har försökt flera gånger att få Easy
beskriven men olika saker har satt käppar i hjulet för det, så det
kändes bra att vi äntligen skulle få det gjort.
Easy blir 4 år nu i december så
det är en mogen man som skulle beskrivas och hans son som strax ska
fylla 18 månader.
Varken jag eller Peter har sett
ett MH tidigare så det var lite pirrigt. Vi fick att bra mottagande på
Nordmalings BHK, vilket fint ställe. Grymt bra område runt klubbstugan,
det är bara att gratulera.
Jag hade bestämt att Easy skulle
gå först och vi gick ut som hund nr 2 för dagen.
Bra, då fick vi tillfälle att få
följa med ut och lära när en ung boxer tik blev beskriven.
Nu var det vår tur:
Det var en taggad kille som
släpptes fram till publiken och testledaren.
-
Kontakt övningen: Inga problem för Easy, han var samarbetsvillig och
lät sig hanteras.
-
Lek: Easy leker villigt. Han apporterar och kör dragkamp med
testledaren för glatta livet.
-
Förföljande: småvilt som stationen kallades. Här dras en trasa efter
backen rakt framför hunden för att locka fram hundens jaktlystnad.
Easy blir nyfiken och springer glatt iväg ut efter trasan. När
trasan stannar så springer han fram och nosar. Denna övning görs två
gånger och han gör ungefär likadant båda ggr.
-
Aktivitet: Denna station borde heta passivitet, för här ska man se
hur hunden uppträder under 3 minuter utan att något händer. Easy
lägger sig efter bara en liten stund och väntar på att Matte ska
vakna och sluta leka träd.
-
Avståndslek: Här var Easy intresserad och sprang ungefär halva vägen
fram, vågade inte riktigt ända fram till gömslet. När figuranten kom
fram igen och började leka så sprang han fram och lät sig inbjudas
till lek. När han får trasan så springer han direkt tillbaka till
mig och jag får inte visa något intresse utan nonchalerar honom.
Figuranten lockar dock tillbaka honom och han springer tillbaka och
fortsätter leken. Kul att se apporteringen sitter och att han är så
lekfull.
-
Överraskning: En overall som dras upp alldeles framför hunden. Här
visar inte Easy mycket rädsla, han tvärstannar och skäller till, för
att i nästa ögonblick bli nyfiken och gå fram till overallen. Visar
ingen kvarstående rädsla, hur cool som helst.
-
Ljudkänslighet: Här är det ett skrammel som dras precis bredvid när
hunden och föraren passerar. Ungefär samma reaktion, stannar till
för att sedan bli nyfiken och går fram. Ingen kvarstående rädsla.
-
Spöken: Två spöken kommer emot oss i sakta mak. Easy står framför
mig och bevakar dom, när dom kommer för närmre så morrar han. Han
lämnar mig inte utan står kvar hela tiden. När jag går fram och
börja prata med ett av spökena så kommer Easy fram och går sedan
självmant fram till det andra spöket. Lite läskigt var det men
starkt av honom att inte lämna mig.
-
Lek och skott: Här leker man
med hunden under skottprövning. Easy är med på noterna och leker med
trasan, när första skottet går av stannar han upp och jag uppvaktar
honom att fortsätta leka och han kommer igång igen. Inga problem med
de kommande skotten men fick en 2:a för att han hade avtagande
kontroller som det heter i protokollet.
Vilken kille, inga problem stabil och nyfiken. Har sin
livserfarenhet att luta sig emot, men hur ska det gå för unga herr
Casper.....
Casper fick gå ut som hund nr 5, han gick glatt iväg och träffade
publik och testledare.
-
De två första stationerna var ganska lika
förutom att Casper hade ett bättre gripande. Han grep med hela
munnen, lite mer kamp där.
-
-
Förföljandet: Här var Casper intresserad
men var inte sugen att springa hela vägen ut, sprang en bit för
att sedan vända om och komma tillbaka till mig. Här blev jag
förvånad trodde han skulle vara mer på.
-
Aktivitet: lika som sin far, väntar på att
matte ska vakna.
-
Avståndslek: Tittar intresserat på, när han
släpps så springer han bara fram en bit för att sedan springa
tillbaka till mig. Ville inte springa hela vägen fram utan vi
fick följa med honom, då gick det bra.
-
Överraskning: Overallen dras upp och Casper
flyger 5 meter tillbaka, vill inte gå fram förrän jag sätter mig
på huk framför. Han har även lite kvarstående rädsla när vi
passerar första gången men släpper intresset sedan.
-
Ljudkänslighet: Skramlet var hemskt, när
det dras så flyr Casper säkert 15 meter framåt. Kommer tillbaka
men går och sätter sig närmre publiken. När jag sätter mig vid
kortsidan på skramlet och lockar på honom så kommer han fram.
Kvarstående rädsla men släpper intresset. Den lille har
minnesbilden kvar ett tag.
-
Spöken: Casper kontroller båda spökena och
klarar inte att vara kvar hos mig, utan springer strategiskt och
lägger sig mellan testledaren och publiken. Lämnar matte med
spökena, inte snällt. När jag går fram och börjar prata med en
av spökena och lockar på honom så kommer han men han vill inte
mer än snusa på dom sedan är han nöjd. Det var jobbigt tyckte
Casper.
-
Lek och skott: Det här
går galant, Casper leker hela tiden bryr sig inte nämnvärt om
skotten som faller. Helt skottfast! Vi fick sluta i dur det var
kul.
Ung kille som går mellan
alla stationer med glädje, inget problem att ha blivit rädd utan
full fart till nästa station. Hundar är härliga och ack så
olika, undra hur Easy hade varit om vi gjort detta vid 1,5 års
ålder och tvärtom Casper vid nästan 4.........
Av matte Ulla 20/9 2009
31 augusti 2009
apportering på Åsberget
Ikväll så träffades Jag (Yessica),
Ulla och Jennie uppe på Åsberget för Apportering. Det var nu länge sedan
alla
grabbarna tränades ihop samtidigt. Vi började med en promenad så de fick
busa och springa av sig ordentligt innan.
Det var 4st riktigt taggade grabbar vi hade med oss idag vill jag lova.
Jag och Ulla började med Amos och Easy. Vi satte grabbarna framför
Jennie så de fick se medan hon la ut ett närsök. Sedan fick de vända sig
och det kastades en enkelmarkering bakom dem som de fick hämta in. Vi
skickade hundarna på både närsöket och markeringen. Då fick de lära sig
att komma ihåg markeringen samtidigt som de skulle koncentrera sig på
söket och att det inte alltid skulle vara deras tur att jobba. Bra
träning för stadga också.
När vi hade kört igenom alla hundarna så försvårade vi övningen genom
att skicka dem huller om buller. Exempelvis kastades det en
enkelmarkering medan man fick vända upp och skicka på närsöket istället.
Sedan fick man titta på när den andra hunden fick ta markeringen osv. Vi
tränade även med dolda markeringar och utan motivation på närsöket i
slutet.
Det blev verkligen en lyckad träning ikväll, alla grabbarna jobbade på
riktigt bra idag och löste alla uppgifterna suveränt!
Tack för en bra och lyckad träningskväll!
//Yessica och Amos
23 augusti 2009
Spårträning i Gideå
Idag har jag och Ulla varit i
Gideå och spårat. Vi började med att gå ut varsitt spår åt Phoenix och
Easy. Easy fick ett på ca 400 meter med tre vinklar, tre pinnar i spåret
och en leksak som slut. Phoenix fick ett på ca 700 meter med 7 pinnar
och en slutpinne. Blev dock ett mycket dåligt slut för när jag traskade
på under sista sträckan så ser jag plötsligt en av mina startsnitslar va
2 meter framför mig. Jag har då gått lite snett och i princip hamnat på
spårbörjan. Får göra en liten spetsvinkel och lägga slutet strax bakom
mig vilket inte kändes bra. Men eftersom jag inte hade snitslat spåret
och hade för lite pinnar med mig så kunde jag inte göra ett nytt heller
utan det var bara att gilla läget och hoppas på det bästa.
Vi tog sen ut hundarna och tog
en promenad. Det var tre glada och spralliga hundar som följde med. Blev
massor av bus och en hel del bad i alla diken som fanns längs vägkanten.
Provade även på några budföringar vilket gick fint för hundarna.
Easy fick gå sitt spår först.
Han vimsade lite i starten men när han väl fick fatt i spåret så gick
han superfint. Plockade alla pinnarna och slutet. Han slår lite över
spåret men håller sig omkring det och ringar in pinnarna väldigt bra.
Han är rätt lätt att läsa i spårarbetet, liknar Phoenix en hel del
tycker jag.
För Phoenix del valde jag att
rikta in honom mot spåret en bit in på första sträckan för att han inte
skulle få vittring på slutpinnen direkt och gå fel. Gick in vinkelrätt
mot spåret och sa sök spår och han gick rakt fram och vände sedan in
jättefint på spåret när han kom fram. Han hittade ingen pinne på första
sträckan. Vet inte om det berodde på att han missade den eller om vi
gick på spåret efter första pinnen. I övrigt gick han superfint hela
spåret och plockade alla pinnar utom en. Han har ett väldigt drag framåt
i spåret och vill knappt stanna och busa vid pinnarna. Slutet blev dock
krångligt som befarat, Han fortsatte framåt i spetsvinkeln (det har vi
inte tränat förut) och hamnade då på spårstarten. Jag valde att vända
honom och efter lite krångel hittade han slutpinnen. Där var det enbart
mitt fel att det strulade. Trist när man gör det svårt för hunden i
onödan men förhoppningsvis lär man sig till nästa gång.
För Casper valde vi ett
motivationsspår där Ulla gick iväg in i skogen. Hon gick under en minut,
stod stilla en minut, gick en minut och så vidare under 11 minuter. I
spåret släppte hon ned 4 tennisbollar och 1 leksak. När det gått 11
minuter så gömde sig Ulla där hon befann sig och jag släppte Cappe på
spåret. Hjälp vad bråttom han hade. Full fart för att hitta matte! Men
han spårade jättefint och hittade alla saker i spåret. Att sedan finna
matte på slutet var guld värt! Han gjorde jättebra ifrån sig den lilla
mannen! Riktigt roligt att se honom jobba!
Nästa tillfälle ska vi göra
motivationsspår till dom allihop. Fast med den skillnaden att jag gömmer
mig åt Casper och Easy och Ulla åt Phoenix. Då får dom träna på att
följa nån annans spår. Ska blir skojigt och intressant! Summan av
kardemumman, en supertrevlig dag!
/Jennie och Phoenix
21 augusti 2009
Championatfest hos Ulla
I början av sommaren tog Easy
sitt sista första pris i ÖKL viltspår och blev därmed Svensk
Viltspårschampion. Vi har haft som tradition att den som tar ett
championat, lydnadsdiplom eller liknande måste bjuda övriga i
träningsgruppen på tårta alternativt middag. Ulla gjorde ett försök i
början av sommaren men då var det mycket folk på vift så vi hittade
inget passande datum. Nu samlades dock alla hemma hos Ulla för en härlig
trerättersmiddag. Det var jag, Yessica, Lena, Karin, Susanne och Annica
som var där.
Vi fick en riktigt god middag,
bjöds på allehanda drycker och hade supertrevligt! Ulla hade en liten
tävling åt oss. Vi tävlade i lag. Jag, Susanne och Annica mot Karin,
Lena och Yessica. Var vårt lag som drog längsta strået och segrade. Vi
hade 19,5 poäng av totalt 20 medan de andra lyckades skrapa ihop 15.
Resten av kvällen ägnades, som
vanligt när vi är i farten, åt att prata, skratta och skvallra. Vi hade
riktigt roligt och avslutade inte kvällen förrän fram mot småtimmarna.
Tror inte att jag är ensam om att tycka att det var lyckat:) Är ett
härligt gäng som trots att vi alla är i olika ålder har väldigt mycket
gemensamt och trivs förträffligt ihop. Utan hundarna hade man säkerligen
inte mötts. Tur att vi alla fastnade för de små röda hundarna:)
Nu ser vi fram emot nästa
tillställning. Vi har ju två viltspårschampionat till att fira och
förhoppningsvis kommer det mera snart! Vi har ju en massa duktiga
ekipage!
TACK Ulla för en kanonkväll!
/Jennie och Phoenix
4 juli
2009 Ordinarie viltspårsprov ÖKL i Gumböle. Arrangör Västernorrlands
Grythundsklubb
Jag åkte tidigt ut till
Järved på morgonen för att hämta upp Ulla och Casper. När all packning
var instuvad så styrde vi färden söderut. När vi åkte satt det en ledsen
Easy i fönstret, tror det var någon som gärna skulle ha följt med. Blev
som vanligt en massa surr i bilen och resan ned mot Söråker strax norr
om Timrå gick snabbt. I Älandsbro kör vi ikapp Yessica, André och Amos
som också skulle vara med. Dom sms:ade och undrade om vi hade koll på
vägen så vi berättade det lilla vi visste och hoppades på att vi skulle
hitta dit. Det skulle dock visa sig att det inte var några större
svårigheter att hitta avfarten, den var nämligen märkt med Gumböle:) När
vi kom fram till byn lyckades vi dock med bedriften att köra igenom den
innan vi märkte att vi var där. Fick vända och köra tillbaka för byn
bestod nämligen enbart av typ tre hus. På det ena huset stod det en stor
skylt med text om taxuppfödning, id-märkning och viltspårskurser så vi
antog att det var dit vi skulle. När vi kommer fram ser vi dessutom en
annan skylt, på denna står det Lowes bantarskola så nu VET vi att vi är
på rätt spår. Konstigt kan tyckas men på pm:et hade det stått att vi
skulle ringa till Lowe om vi inte hittade och chansen att det fanns fler
Lowe i denna lilla by kändes inte så stor:)
Vi hade hoppats på lite
svalare väder men ack så vi bedrog oss, lagom till start hade solen
kommit fram och stekte på oss. Kändes mycket upplyftande då jag har en
värmekänslig hund... Ulla och Casper var först ut av oss och gick iväg
en bit bort med domaren. Efter en kort stund hör vi domaren ropa att
hon skulle komma tillbaka med hunden. Casper hade då gått ut målmedvetet
och säkert men 90 grader fel. Dom startade om men det var inte Cappes
dag. Han ville inte alls spåra uppe i den torra skogen och tappade
spåret ännu en gång. När dom sedan kom ned i en svacka där det var lite
fuktigare så spårade han kanonbra men sen vände spåret tyvärr upp
tillbaka i det torra området och då fungerade det inte. Skottprövningen
gick dock fint och han hittade klöven. Den här gången var det en
rådjursklöv vilket Casper aldrig har stött på tidigare. Tyvärr
inget pris till Casper men han och Ulla tar nya tag! Nästa gång fixar
dom det för Casper är en jätteduktig spårhund!
Därefter var det André
och Amos tur. Amos tog an spåret fint och löste sina uppgifter klockrent
fram till vinkel tre. Där blev han lite osäker men löste den med
ringning. sen spårade han nästa sträcka fint och kom vidare till sista
vinkeln. Där blev han lite osäker och gick ut från vinkeln men efter ett
tag så vände han tillbaka och klarade uppgiften på egen hand. Vi fick
gratulera André och Amos till sitt andra första pris i ÖKL varav båda
dessutom är på ordinarie prov. Tilläggas bör att det har varit väldigt
varmt vid båda tillfällena men Amos har löst det i alla fall. Mycket bra
gjort av en så pass ung hund!
Sist ut var jag och
Phoenix. Phoenix startade bra fast jag trodde att han var alldeles
ute och cyklade. Han gick nämligen väldigt länge efter en stig och
följde bara stigens krökningar. Kändes inte som några ordentliga vinklar
förrän vi hade passerat en bäck. Det visade sig sedan när jag läste
protokollet att vi nu hunnit fram till den tredje vinkeln vilken var en
återgång. Här fick lilleman problem men han jobbade och jobbade med
ringningen och hittade tillslut rätt väg. Tyvärr verkar det som att det
jobbet tog knäcken på honom för sen spårade han svajigt nästa sträcka
och slutligen tappade han alldeles bort sig. Han orkade inte ringa sig
tillbaka till spåret utan domaren fick kalla tillbaka honom och där rök
första priset. Skottet klarade han fint men sen tappade han bort sig
igen efter det. Slutet hittade han efter en viss möda men det kändes
inte som att han fattade att han hade hittat det för han luktade först
på klöven (som var från rådjur vilket han aldrig testat förut) och sen
började han söka runt omkring den. Var först när jag selat av och tagit
lös klöven som han fattade att det var den som var skatten:)
På prisutdelningen fick
våra hundar beröm, domaren tyckte att dom var jätteduktiga spårhundar
men att vi som förare var alldeles för dåliga. Vi var på tok för passiva
i spåren och hjälpte inte våra hundar. Hade vi gjort det skulle vi ha
fått mycket bättre resultat. Mycket skumt eftersom vi alltid har fått
höra att man ska vara tyst i spåret och lita på att hunden löser
uppgiften. Dom här domarna hade en helt annan uppfattning vilket känns
underligt. Borde det inte vara samma regler överallt?
Jaja vi hade en trevlig
dag i alla fall och den resulterade ju till slut i ett första pris
(Amos), ett tredje pris (Phoenix) och ett noll pris (Casper) så helt
bortkastat var det ju inte. Jag och Ulla får se det som ett bra
träningspass:) Nu håller vi tummarna för att det går lika bra för Amos
vid nästa försök så han tar hem viltspårschampionatet!
/Jennie och Phoenix
|